motdrevet

Jag anser inte att vi som är 65+ har någon rätt att blockera ungas inträde på arbetsmarknaden. Det gör vi inte om arbetsgivaren, trots seriösa försök har misslyckats med att rekrytera yngre arbetskraft. Men döremot om vi om vi ständigt skjuter upp pensionsåldern. Därför tycker jag också att nuvarande 67-årsgräns ska sänkas till 65 år, som det var förut.

Generationsväxling är något naturligt, och skall underlättas och inte motarbetas av lagstiftningen. Generationsväxlingen underlättas, om den unga efterträdaren börjar jobba, innan den äldre, som ska gå, helt har förlorat arbetsförmågan. Den äldre kan då anlitas för vikariat vid yngres sjukfrånvaro, p.g.a. egen sjukdom eller vård av sjukt barn.

Det finns ingen lag, som tvingar arbetsgivaren att säga upp anställda vid en viss uppnådd ålder. Det är en rätt, som arbetsgivaren har. Fr.o.m. början av den månad, då en anställd fyller 67 år (bör sänkas till 65 år) är uppsägningstiden en månad, oberoende av anställningstid i företaget. Så vill jag vet, gäller detta även allmän tjänst. Något förbud mot nyanställning av personer, som fyllt 67 år, finns inte heller.

Lagen tillåter dessutom tidsbegränsade anställningar för personer, som fyllt 67 år, dock utan att de tidsbegränsade anställningarna efter en viss tid automatiskt övergår i tillsvidareanställning, som för yngre.

Det verkliga problemet är att den allt senare arbetslivsdebuten för unga är risken att de får för kort tid i arbetslivet för att hinna spara ihop ett tillräckligt pensionskapital, som de kan leva på vid uppnådd pensionsålder. Detta problem löses inte alls genom att höja pensionsåldern redan nu. Det kan tyvärr bli en nödvändighet om sådär ett halvsekel, om vi inte får fart på generationsväxlingarna idag.

Det verkliga problemet är att äldres erfarenhet inte alls tas tillvara inom politiken. Som ung har man ännu inte sett skillnaden mellan det man trodde skulle bli och det som blev.

Vår uppgift, som äldre, borde vara att planera så att yngre får en bra framtid. Till de yngre ska vi säga: "Ni kommer också att bli äldre, och då blir det er tur att se till att barn och barnbarn får en bra framtid." Det är helt galet att de mest komplicerade politiska frågorna, såsom jordens framtid, internationell solidaritet och flyktingar anses vara särskilda ungdomsfrågor. 

Det är ju frågor, som kräver äldres erfarenhet att ta ställning till. Alla äldre har visserligen varit yngre (men inga yngre har varit äldre), men det är dock de yngre som vet bäst hur det är att vara ung idag. Och jag talar då inte om det rent känslomässiga, för det har alla ungdomsgenerationer varit med om, utan utan just chansen att få jobb, bostad och möjligheter att bilda familj och försörja barn idag. 

Vi äldre har vår pension, och har inte samma behov av jobb för vår försörjning som de unga arbetslösa. Det är märkligt att höra (i synnerhet borgerliga) politiker, som vill försämra anställningsskyddet för personer under 65, kräva att Lagen om anställningsskydd ska gälla fullt ut även för oss som är över 67.

Förutom att yngres inträde på arbetsmarknaden bromsas, kommer många tragedier att utspelas, när arbetsgivare ska förklara för gamla trotjänare "Du duger inte längre". Ska sedan den gamla trotänaren avtackas med blommor, så är det ju rena hånet. Även om det också kommer att vara svårt, så måste det ju vara lättare att hänvisa till åldern och behovet av nyrekrytering innan det definitiva slutet närmar sig.

Äldre kan göra väldigt mycket, som är till glädje och nytta både för dem själva och för  andra inom den ideella sektorn. Men det kan då vara lämpligt att sadla om från förvärvsarbete till hobby /ideelt arbete medan man har resurser kvar för den omställningen. 

,